life.
Ibland känns de som att tiden bara spsriner förbi mig, kan inte förstå att hjärtat redan blir 2 nu i sommar! De känns både skrämmande och spännande på samma gång. Jag tänker tillbaka på tiden som gått och vilka framsteg hjärtat tagit men jag kannäven se de små framstegen jag själv har lyckats med både som mamma och som person. Jag är stoltare än den stoltaste över den fina dottern jag har. Bara för någon dag sen hade vi vårt förstå besök på akuten och förstå gången på barnavdelningen, de var inte speciellt roligt men nödvändigt för gud vet vad som hade hänt annars! Usch.
Sitter just nu på tåge, baklänges inte de perfekta för mig då jag blir så fruktansvärt åksjuk ibland, som idag.. Får hoppas resten av resan går fort!
Peace out
Sitter just nu på tåge, baklänges inte de perfekta för mig då jag blir så fruktansvärt åksjuk ibland, som idag.. Får hoppas resten av resan går fort!
Peace out
akuten.
Just nu ligger jag i en sån här väldigt skön säng på sjukhuset (eller inte alls så jävla sköna). Hjärtat har varit sjuk av och till i över en veckas tid nu och i torsdags ringde dom från dagis och berättade att hon hade spytt så de var ju bara ta sig ditt så fort de bara gick. Under resten av torsdagen sov hjärtat och blev väckt när farbror och faster kom för att hämta upp oss och sedan åka till vemdalen. Hjärtat var inte sig själv från och med torsdag kväll och sen gick de bara utför. . Hon blev bara sämre och sämre och natten mellan fredag och lördag var jag i stort sett helt övertygad om att jag skulle få ringa efter ambulans men natten var tillslut över men när det var dags att kliva upp insåg både jag och Englas farmot att de gick inte längre. Slängde in oss i bilen och åkte till akuten, där konstaterade dom rätt fort att hon var uttorkad och vi blev inlaggda på barn och hjärtat fick direkt dropp, nu är klockan snart ett och hjärtat har snart haft dropp i 12 jävla timmar!! Eftersom att jag endå inte kan sova underhåller jag mig med att kasta mig upp ur sängen så fort hjärtat rör sig och har film maraton med mig själv. Ensammheten smyger sig på, hatar att måsta vara själv om de här..
Peace out eller dyligt!
Solsken och fin besök!
Vaknade som vanligt i morse av att älsklingen ringde och väckte oss! de första lilla hjärtat sa var:
-Tabbis Tabbis!
Svårt att inte skratta hur trött man än är.
Min underbara syster och pappa kom hit och de blev våfflor till frunch Och när pappa åkte bestämde vi oss för att gå ut i de fina vädret och och då fick vi ytterligare fin besök av faster Lisa och Sofie :)
Pratade med älsklingen igen och han kallade mig för " senil altsaimers kärring" Men fick ju åtminstone vara hans senila kärring.. ;)
Lilla landet lagom.
I mitt huvud snurrar de tusen tankar samtidigt!
Just nu sitter jag och tänker på Sverige, eller lilla landet lagomt. Man ska vara på ett visst sätt för att passa in i någonsorts mall, men varför anstränger man sig så för att passa in istället för att leva livet som man själv vill? Varför låter man andras negativa kommentarer och syn på en själv påverka en så? De är lätt att säga att man inte bryr sig eller tar åt sig men å andra sidan gör vi de. Varför verka stark utåt fast man mår skit innerst inne. Igår diskuterade vi de här med sjukskrivning, att bryta ett ben eller en arm är helt okej då är de klart man blir sjukskriven om man ej kan jobba, men varför är just de här med psykisksjukdom så ner tystat? Varför skäms man så över att må dålig psykiskt, de är ju ingenting man väljer själv så väl man inte väljer att gå och bryta Ett ben eller en arm, eller de skulle iaf inte jag välja att göra!
De här med blogg..
De här med blogg hade jag aldrig trott kunde vara min grej, men igår när jag satt och pratade med mig syster slog de mig att de faktist kanske kunde vara nått, och nu sitter jag här och skriver mitt första inlägg. Men vad skriver man då som andra kan uppfatta som intresant att läsa, och på samma gång slår tanken mig att varför ska jag skriva nått som kan vara intresant för andra att läsa när jag borde skriva för min skull.
Välkommen till min nya blogg!
Mitt första inlägg.
