Just nu ligger jag i en sån här väldigt skön säng på sjukhuset (eller inte alls så jävla sköna). Hjärtat har varit sjuk av och till i över en veckas tid nu och i torsdags ringde dom från dagis och berättade att hon hade spytt så de var ju bara ta sig ditt så fort de bara gick. Under resten av torsdagen sov hjärtat och blev väckt när farbror och faster kom för att hämta upp oss och sedan åka till vemdalen. Hjärtat var inte sig själv från och med torsdag kväll och sen gick de bara utför. . Hon blev bara sämre och sämre och natten mellan fredag och lördag var jag i stort sett helt övertygad om att jag skulle få ringa efter ambulans men natten var tillslut över men när det var dags att kliva upp insåg både jag och Englas farmot att de gick inte längre. Slängde in oss i bilen och åkte till akuten, där konstaterade dom rätt fort att hon var uttorkad och vi blev inlaggda på barn och hjärtat fick direkt dropp, nu är klockan snart ett och hjärtat har snart haft dropp i 12 jävla timmar!! Eftersom att jag endå inte kan sova underhåller jag mig med att kasta mig upp ur sängen så fort hjärtat rör sig och har film maraton med mig själv. Ensammheten smyger sig på, hatar att måsta vara själv om de här.. Peace out eller dyligt!