väldigt ofta när jag ser mig i spegeln ser jag en person som jag gärna vill trycka ner och berätta för hur dålig hon är ibland. en del beslut jag tagit i litet har inte alltid varit dom bästa, men däremot är de ingenting jag borde ångra för alla dessa beslut har gjort mig till den jag är. idag är jag en stolt mamma till världens finaste tjej, visst kan jag begå misstag ibland, men de gör väl alla? ingen är väl helt perfekt, inte i mina ögon iaf. i drygt ett och ett halvt år nu har jag kämpat med mina problem och jag kan stolt säga att äntligen är jag på väg att ta mig upp igen, tack vare alla som finns och har funnits runt om mig och som har ställt upp för mig under tiden jag mått som sämst men också lite tack vara mig själv, jag kom till en punkt när jag insåg att jag inte längre kunde dra täcket över huvudet längre.